StockholmsMorsan

Jag fick en fråga om vad jag tycker är det bästa med att vara mamma. Det finns massvis med saker som jag älskar med att vara mamma.

När jag fick Melissa så frågade mina kompisar hur känns det? Hur känns det nu att vara mamma? Jag tror att alla som har barn har fått den frågan, jag tänkte i några dagar och efter en tag så visste jag vad jag kände: Jag hade funnit meningen med livet. Jag var inte längre rätt för att dö eller blir skadad eller hur min framtid skulle se ut.  Nej jag blev rädd för att dö ifrån mitt barn, eller att mit barn skulle dö ifrån mig, eller att mitt barn skulle bli skadat eller hur mitt barns framtid skulle se ut. Idag känner jag ju så för båda mina barn och mit absolut största rädsla är att något ska hända mina barn nu eller i framtiden och det är väl en rädsla som alla föräldrar får känna från att sina barn tar sitt första andetag till det sista…

Men sen bakom all denna oro som hela tiden finns där så finns en stark kärlek och lycka. Den kärleken man har för sina barn går inte att beskriva, man älskar sin mamma och pappa och sina syskon och alla dem man har i sin närhet, men sina barn! Det finns inga ord som beskriver det! Allt dem gör, gör mig lycklig! Bara att dem finns här på jorden gör mig lycklig. Att bara få titta på dem, som nu när dem sitter i soffan och tittar på film innan vi ska till dagis och skola så ser jag på dem och blir lycklig, jag har verkligen något att leva för. Jag har en framtid att kämpa för. Jag skulle göra allt för mina barn, finns ingenting på denna jord som jag inte skulle göra för att dem ska få må bra.

Man blir lycklig för minsta lilla framgång i barnens utveckling. Jag är säker på att ni alla har träffat iaf minst en mamma som ska berätta om vad hennes lilla barn har gjort nu, ”lilla Kalle håller i sin sked själv vid maten”, eller ”min dotter kan rita en blomma nu” eller ”min son har börjat få smakportioner”. Det är sådana saker som alla barn, verkligen alla barn lär sig förr eller senare men det är själva grejen att få se när sitt barn lär sig och utvecklas och man blir så extremt stolt för minsta lilla grej. Utomstående (även jag som mamma) kan känna, jahaaa… så han har lärt sig att äta själv??.. det var väl bra?

Alla människor lär sig att äta själv, det är en del av utveckligen men från att man har burit på en liten liten varelse i magen som har vuxit och sen kommit ut som en bebis och som sen växer mitt framför ögonen och sen lär sig saker, lär sig att bli en människa.. lär sig att äta själv ;)

Dem mest fantastiska utvecklingarna är när barnen skrattar för första gången, när dem börjar sträcka armarna efter en, när dem lär sig sitta, krypa, gå, prata och när dem lär siig att krama tillbaka :) Jag kommer ihåg en gång när Melissa var liten och blev rädd för något och sprang till pappa och hon kramade honom så hårt och Fredrik bara stog oh log, vad är det frågde jag? Han svarade: Jag bara njuter av hennes kram :)

Min bästa vän sa till mig när hon väntade sin dotter att hon vill inte prata barn för hon kommer ihåg när jag fick Melissa och jag bara malde på om barn barn barn barn hela tiden och hon orkade inte höra mer! (som jag tror att många utan barn kan känna sig less på) Idag när hennes dotter är runt 8 månader så säger hon att hon vill inte prata om något annar än barn för nu är hon också där och ser sitt barns utveckling och hon blir också glad och överlycklig över minsta lilla utvecklig.

Jag kan bara tänka mig hur det känns sen att se sina barn skapa egna liv, så som jag gör nu, träffar sin maka/make och skaffar barn, ett liv ihop. Att få se hur allt sitt slit med uppfostran och få se att allt svett och alla tårar och alla gånger man har velat slita av sig håret eller hoppa från balkongen som Fredrik så vackert kan uttrycka det;) Men man får se att all har kommit till nytta :) Jag känner ju igen mig när jag ska lära Melissa något eller när jag blir arg, då känner jag att jag ”kopierar” mammas ord från när jag var liten :) och som jag skrev igår så får man uppleva sin barndom iigen fast från en vuxen vy och det är helt fantastiskt!

Som i somras när Melissa frågade mig varför man inte fick sitta i husvagnen när den körde? Jag ställde exakt samma fråga som henne när jag var liten och jag svarde på samma sätt som min mamma hade gjort och Melissas följdfrågor till detta var samma som mina hade varit. Så jag fnissade lite för mig själv och tänkte, jag vet precis vad hon tänker nu :) Det var som om det var jag som satt där och jag fick vara min mamma för en stund :) Haha, sådana saker älskar jag :)

När jag väntade Hugo så frågade min mamma mig något som hon själv hade funderat på under sina graviditeter, alla sex! Haha Det var, tror du att du kan älska en till lten människa lika mycket som du älskar Melissa?

Det var inte hon som satte igång den frågan i mitt huvud, jag hade själv tänkt det. Hur kan jag älska en till lika mycket som jag älskar Melissa? Har jag tillräckligt med kärlek för två barn? När Hugo kom fick jag svar på min och mammas fråga, JA, jag kunde älska en till människa lika mycket, och jag skulle kunna föda 100 barn till och älska lika mycket som jag älskar Melissa och Hugo.

Melissa börjar bli stor nu och kan dra egna slutsatser och ställa mer komplicerade frågor och vi kan sitta och prata med varandra och ibland så frågar hon, hur har din dag varit mamma? Så gulligt :) Ibland blir jag lite rädd för att hon växer så fort för snart ska hon börja i skolan… SKOLAN! Det skrämmer mig, hon vill börja göra saker på egen hand…  jag gillar det inte för jag vågar inte. Jag vill att hon ska vara liten hela tiden så jag slipper vara orolig när hon ska gå ut i lekparken själv… Men samtidigt så är jag stolt, för hon är en stor flicka, hon är min stora flicka!

Men för att faktiskt svara på frågan Vad är det bästa med att vara mamma. Det först jag tänkte på när jag läste frågan var att det absolut bästa med att vara mamma är när man gör något för sina barn, tex åker till tivoli och man får se hur dem skiner upp och tycker att det är så roligt och dem skrattar och är nöjda :) Då värmer det i hjärtat och man blir så glad så man gråter lite, ja jag gråter lite när mina barn blir riktigt lyckliga av att få gå på tivoli eller lådbilslandet eller åker till badhuset eller till julafton eller vad det kan vara :) Jag blir lycklig av mina barn.

En annan grej som jag älskar och som är med på min topp-3 av vad det bästa är, är när barnen kommer och kryper upp i soffan eller sängen och vill bara ligga där och mysa, närheten. Man får inte lika mycket sånt när dem börjar bli stora, för då ska dem leka eller sitta själv. Det var annat när dem var bebisar få då bodde dem i famnen. Så ta vara på bebis tiden och alla kramar man kan sno då, för nu får man inte lika mycket, men när man väl får dem så blir man så lycklig :)

Sen en tredje grej jag tänkte på är när Melissa och Hugo visar hur mycket dem älskar varandra. När dem hjälper varandra, skyddar varandra, kramar varandra, skrattar tillsammans. Helt underbart att få se som mamma, när sina två mest fantastiska saker på jorden, i hela universum, älskar varandra och gör allt för den andre :)

Så nu har ni ett långt svar på en kort fråga ;) Typiskt mig ;)

Kärlek utan gränser!

Myser ihop!

Vilken skönhet! På öland i somras :)

Han ser rädd ut men han hade jäkligt kul :) Fredrik alltså ;) Haha!

Vi frågade hur mycket det kostade att gå in hos aporna på ÖlandsDjurpark, ja 100kr/person. Vi gav Melissa en hundra lapp och trodde aldrig att hon skulle våga gå in själv. Men hon lämnade över 100-lappen och gick rakt in och fram till aporna. Hon var den enda som gick in och massor med foilk stog runt om buren och tittade avundsjukt på Melissa som fick vara en av aporna ;) haha Vad lycklig jag var som fick se när Melissa fick uppleva att få mata och klappa aporna

Finns ingen som älskar bilar och motorer mer än Hugo :)

En exakt kopia av mig när jag var liten :) Pruskiluskan brukade mamma säga, jag tror jag kan använda mig av samma uttryck här :)

Skratt attack!

Finisar på nyårsafton 2011/2012

Fick skjuta med gevär!