Många undrar hur det går för Hugo i skolan nu. Han har haft det väldigt tufft och det har varit väldigt kämpigt för hela familjen, Hugo fick inte det stödet han behövde i skolan till en början och det hela eskalerade så pass att vi kunde enbart ha mailkontakt med rektorn för att vi ville ha allt svart på vitt och kunna visa för skolinspektionen vad vår lille Hugo utsattes för. Rektorn själv ville gärna prata muntligt. Men jag var så arg så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Men till slut så fick Hugo det han behövde. Han har en resurs anställd bara för honom. Han har två fantastiska lärare som verkligen ansträngt sig för att lära känna honom och hans diagnos. Fritidspersonalen har fått mer information om hur de ska arbeta kring honom och personalen har blivit schemalagda så att det alltid finns en backup när hans resurs inte är på plats.
Vi får mail eller sms varje dag om vad Hugo gör, hur han utvecklas och om det har uppstått en negativ situation så att vi kan vara beredda hemma. Vi får reda på information i god tid innan för att förbereda Hugo.
Hugo mår jättemycket bättre nu än innan. Han utvecklas enormt och han har börjat lära sig läsa och skriva och han är väldigt duktig i matte. Vilket gör oss så otroligt glada. Han vill till skolan varje dag. Han bråkar inte hemma längre, han sover bättre, han äter bättre och han pratar mer :) Och han har inte gråtit eller varit frustrerad på väldigt länge nu.
Och allt detta är ju tack vare mig och rektorn. Jag som aldrig gav upp och rektorn som insåg hur Hugos stöd behövde formas. Så efter allt bråk och alla arga mail och blickar så knackade jag på hos rektorn och ville tacka henne inför alla hennes kollegor. Jag tackade för att Hugo får det stöd han behöver, för att hon ser efter hans bästa även fast det kostar. Jag ville verkligen visa vår uppskattning och att jag hoppas på en god kommunikation i framtiden. Och jag ville göra detta muntligt och så att hela hennes kontor fick se att hon är en bra rektor för Hugo och att jag är inte bara en jobbig mamma. Jag kan även visa uppskattning och tacksamhet. Vilket är viktigt. Man ska inte bara höja rösten när det är skit, Man ska höja rösten när det är bra. Och det var det jag gjorde. och jag är så glad att jag gjorde det. för det tog bara några dagar tills vi behövde hjälp från föräldrarna i Melissas handbolls-grupp. Och det var bara en mamma som ställde upp och det råkade vara just hon. Och det hade känts så konstigt att ta hjälp från henne om vi inte var på rätt sida känslomässigt.
Hon svarade även mig att hon tyckte att jag var en bra mamma. Föräldrar ska lägga sig i och se till att sina barn har det bra, sa hon :)
Igår fick jag en bild av Hugo, han pysslar :)
Den här bilden fick jag förra veckan, han läste en bok istället för ha iPad.
