Igår fick jag för första gången pussa på Melissas och Hugos nya kusin, lille Matheo. Liten blåögd och rödhårig liten charmör som man inte kan slita blicken ifrån!
Vi satt och hade det bra i solstolen. Han är 3 månader och är väldigt stark i kroppen. En stark vilja har han också sa hand mamma :) bra att man vet vad man vill ;)
Sen kom frågan, vilket den ofta gör när man är med små bebisar, ”undrar vad han tänker”. Ni vet när små bebisar tittar runt och ser lustigt på allt och man vet liksom inte vad som försegår i deras små huvuden.
När denna fråga ställdes igårkväll när lille Matheo tittade runt på oss så slängdes jag tillbaka åtta år och tillbaka till skolbänken, mer exakt till mina filosofi lektioner där diskussionerna alltid hettade till.
Min lärares fråga var: kan man tänka om man inte har lärt sig prata?
Jag kommer inte riktigt ihåg mitt svar då men idag så tänker jag idag att ”nej det kan man inte”. Man kan ju självklart få intryck av vad som händer runt om kring. Man uppfattar inte vad som händer, bara att något händer. Däremot så tror jag att alla känslor som vi människor kan känna finns från dag ett. Kärlek, lycka, rädsla oro osv. En bebis tänker ju inte ” oj nu tappade mamma ett glas i golvet” utan bebisen hör ett okänt otäckt ljud som ger den där rädslan som leder till gråt.
Eller som igår när frågan kom ” undrar vad han tänker” så tror jag att lille Matheo tittade runt och såg ansikten, såg mig och undrade vem är den där snyggingen? Haha :)
Nej jag vet inte hur det är jag bara tror, vi får fråga en barn/filosofi specialist. Men man brukar ju ofta ställa den frågan åt bebisar, undrar vad han/hon tänker?
Har ni då tänkt tanken : kan man tänka om man inte lärt dig prata?
Lille Matheo vet hur man posar :) nu kan jag ju helt ärligt säga att det inte kommer från mig ;) (fredriks brorsbarn)
